Video
Kapitel 3
Irene sitter och pratar med Jessica van Schencher på sitt tjänsterum på polishuset. Hon ger ett samlat intryck. Välklädd i mörkblå dräkt, vit blus och diskret sminkad. Hon är i 35-årsåldern.
”Berätta vad som hände under gårdagen”, ber Irene.
”Jag hämtade Erik vid jobbet klockan halv sju som vi hade bestämt. Jag behövde den stora bilen för att kunna hämta gardiner och gardinstänger under dagen. I Porschen ryms ju ingenting.”
”Det var alltså Jaguaren som du körde när du hämtade din man.”
”Ja. När jag kom för att hämta upp Erik så hade han sällskap med Christian Bergman. Han är ekonomichef på företaget och hans bil ville inte starta. Han bad att få lift. Eftersom han bor i Påvelund så är det ju ingen större omväg.”
”Du körde alltså hem Christian Bergman till Påvelund. Åkte ni direkt hem sen?”
”Nej. Vi hade inte sett Christians nya hus så han bjöd in oss på en drink. Sen ville han bjuda på fisksoppa som han hade klar i kylen. Vi tackade ja. Vi hade jättetrevligt och... vi drack vin. Jag tog faktiskt ett glas trots att jag är gravid. Det syns inte ännu men jag är faktiskt i vecka tretton.” Omedvetet stryker Jessica över sin platta mage. Hon ler svagt. ”Så när vi skulle åka hem fick vi ta en taxi eftersom både jag och Erik hade druckit. Ärligt talat så hade nog Erik druckit lite för mycket. Det hände ibland. Han var ganska berusad när vi kom hem.”
Irene nickar att hon förstår.
”Vad var klockan när ni kom hem?”
”Strax efter elva. Vi klädde av oss och Erik la sej naken ovanpå sängen. Jag gick in i badrummet och började göra mej i ordning. Plötsligt... så hörde jag... ett ljud.”
Hon tystnar och ser ut att kämpa med gråten.
”Stod du i duschen eller höll du på att tvätta dej i handfatet?”
”Både och. Jag höll på vid handfatet och tvättade bort sminket från ansiktet och jag hade satt på duschen. Därför tog det en stund innan jag... hörde... nåt. Jag gick ut i sovrummet och då såg jag en man som stod böjd över Erik. Han högg och högg och högg...”
Hon slår händerna för ansiktet och börjar gråta stilla.
”Vad gjorde du då?”
”Jag skrek. Mannen ryckte till och tog några steg mot mej. Men då skrek jag ännu högre. Han tvärvände och sprang ut på balkongen. Så svingade han sej över räcket och försvann. Jag sprang fram till Erik... tog täcket och försökte stoppa blödningen... men hålet i halsen... massor av blod... jag förstod att han... att han...”
Hon tystnar och gråter.
”Varför ringde du inte efter ambulans eller polis?”
”Vi har inte fått telefonen inkopplad ännu. Och jag var så chockad så jag kunde inte hitta min mobil. Sprang runt i huset och letade... då såg jag ut genom fönstret i vardagsrummet... såg kräftlyktorna och alla människorna som hade fest... Rent instinktivt rusade jag dit för att få hjälp. Resten vet ni.”
”Ja. Resten vet jag”, säger Irene. Hon ser begrundade på den snyftande Jessica. Hennes ansiktet är strimmigt av smink…

