Video

Priser

I denna deltävlingen lottar vi ut tio exemplar av boken Aldrig fucka upp av Jens Lapidus

Irene Huss är bland sina kolleger i fikarummet på polishuset.
”Jag har fått tag på taxichaffisen som körde makarna van Schencher hem från Påvelund”, meddelar hon. ”Han bekräftar att Erik van Schencher var ordentligt påverkad.”
”Kniven saknas”, säger Jonny. ”Den tog mördaren med sej. Vi har hans fotavtryck men det är också allt. Finns ingen som har sett honom. Varken före eller efter mordet.”
”Inte så konstigt med tanke på att det inte bor några andra där uppe på kullen ännu”, menar Fredrik.
Jonny ska precis säga något när dörren rycks upp och en uniformerad polis sticker in huvudet i dörröppningen. ”Ett vittne har hört av sej om mordet i Irene Huss radhusområde.” Han försvinner lika snabbt som han kom in.
”Alltså, så var det inte i mitt radhusområde...”, säger Irene.
”Skit samma! Det här är det första vittnet vi har i hela den här utredningen!”

Ett tag senare sitter Irene Huss på sitt tjänsterum mitt emot en man som är klädd i väktaruniform. Han ger ett samlat och seriöst intryck.
”Jag kom med bilen och körde in på området utanför Volvoverkstan i Frölunda industriområde”, börjar väktaren. ”Utanför staketet står några containrar för dom håller på och bygger om ett stort förråd. Vid en av containrarna stod en mörk bil parkerad. Den stack iväg så fort jag kom. Jag undrade naturligtvis vad den gjorde där kvart i tolv på natten. Speciellt som jag såg att det var ett lyxåk. En stor Jaguar.”

Irene Huss skickar snabbt ut en patrull att undersöka containern. Poliser står och river i innehållet i en av containrarna. Plötsligt hojtar en av dem till. Han höjer sin behandskade hand. I den dinglar en plastkasse. Genom plasten sticker en blodig knivspets ut.

Polistekniker Svante Malm står framför poliskollektivet och berättar om containerfyndet.
”Plastkassen innehöll en kniv av jakttyp. Dessutom innehöll kassen ett par blodiga plasthandskar och ett par blodiga och jordiga gympaskor storlek fyrtiofyra. Blodet på dessa saker tillhörde offret Erik van Schencher.” Ett gillande mummel hörs bland poliserna. Svante M. höjer ena handen för att tysta dem. ”Men vi har ett litet mysterium. På stegpinnarna hittade vi blod från offret. Men vi hittade inga jordrester. Det borde ha funnits där eftersom marken var täckt med lös jord. Vilket innebär att mördaren inte kom in i huset via stegen.”